Jag hade så mycket i tankarna innan jag satte mig framför datorn, igen. Vad är det, jo.. säkert trehundrafemtioelfte gången jag sätter mig här idag, framför denna sak full av ondska, begär och tonvis med bloggar. Varför valde just JAG att blogga? Varför har ingen frågat mig det? Vart är alla mina fans? Alla kommentarer? Inte här. På en annan blogg. Där dom trivs. Jag vill inte ha dom här. Jag är ingen copycat ala blondie eller katten eller några andra av sveriges populäraste bloggar. Jag har mitt eget skit i huvvet som jag går omkring och tänker på och skriver om, vem bryr sig då om läsar antalet har sjunkit? Inte jag. Jag kommer bort från omvärlden samtidigt som jag skriver om den när jag bloggar. Det är en sån dragningskraft att jag även sitter här när jag inte har något alls att skriva om. Jag skriver för att jag behöver det. Det finns inget bättre sätt att bli lugn på som att skriva. Jag skulle kunna skriva miljontals sidor.. bara jag fick skriva. Det var även något annat som kom på mina tankar idag, inget viktigt tänker ni säkert eftersom att jag glömde bort det. Men det är just det som är det totalt snedvrida med mig.. jag glömmer alltid bort det viktigaste. Shame on me. 

Det är synd faktiskt att när jag kommer på något läsvärt att skriva om.. glömmer jag det. Vad är meningen med det? Ska jag aldrig lyckas skriva något som faktiskt berör någon eller några? Aldrig lyckas skriva något meningsfullt som andra kanske tar till sig? Nej, det ska jag inte. "Jag är dömd till att faila" som jag skrev i ett sms till en kär vän här i veckan. Det är inte meningen. Och är det inte meningen är det inte ödet. Ödet, tror jag, är något vi alla borde tro på. Skit i guds tro eller islam eller vad fan det nu finns för religioner. ÖDET. Du själv är guden och det är du som styr ödet. Hur jävla bra är inte det? Jo, Gudomligt. Haha. "Man måste sluta förvänta sig vad man trodde skulle hända" och göra nått åt saken medans du fortfarande kan. Det är härifrån du själv styr ditt egna öde, your own destiny. Du kan säga att du tror på ödet, men tror ödet på dig?

Can you read my mind? Nä, nu har jag blivit alldeles för snurrig av tänkandet och skrivandet att jag inte ens själv vet vad jag tänker eller skriver om. Verkar vettigt va? Att inläggets ägare inte vet vad hon har skrivit. Lite läskigt. Som att du skulle läsa en bok fast författaren inte vet själv att hon har skrivit boken. Som att läsa något som inte finns, right? För finns den här texten igentligen? Eller är det bara du, med dina ögon, som hittar på den? Kanske har alla en skvätt skrikrosa nagellack i ögat, precis som jag.

Yesyesyes. finally. wiiiehooo. Äntligen ligger jag på topplistan på bloggtoppen.se! Jag är så extremt glad, för det är vad jag strävar efter med min blogg. Att så många som möjligt ska besöka den. Åh gud vad glad jag är, ni anar inte vilken känsla det är att ligga på 802:a plats. Jag är så lyckligt lottad! Och tack alla min läsare som har fått mig att komma på den platsen. Ni är bäst! Jag måste nästan springa och göra en lyckodans på badrumsmattan, för så jävla glad är jag. Jag har kommit så långt och det är bara tack vare er.





Ironi.

Här sitter jag och mumsar på min chokladkaka, eller ska jag kalla det för brownie? För det var väl ungefär vad smeten resulterade i efter att den stått i ugnen i en halvtimme. Gott men torrt. Har precis lackat om mina naglar, nu är dom endast blanka. Målade på med mitt skrikrosa fina nagellack igår, men idag har jag på mig en lila sjal så tyckte inte att det matchade riktigt. Hursomhelst sitter jag här mest för att fördriva tiden, ska springa iväg till bussen sen ska jag ner till centrum och luncha med Zandra innan hon ska till jobbet. Och jag ska även ta mig en titt på rean på lindex. Emma köpte nämligen en jättefin tunika när vi var där igår och jag vill ha en likadan. Så håll tummarna för att den finns kvar, yep yep.

Hade ställt alarmet på 10.20 men tryckte hela tiden på snooze så vid tio över elva gick jag upp och här sitter jag redan klar. Wellwell, seee ya later pancakes.

Yea, jag är mitt uppe i bakandet av en chokladkaka. Vet inte riktigt vad det är, men den innehåller chokald och det är precis vad mina smaklökar suktar efter nu. Och ja jag vet, jag har en jävla tendens till att uppdatera bloggen så fingrarna ryker så här mitt på natten. Men what to do? Jag är inte trött och jag har inget att göra. Därav fördriver jag tiden vid datorn, bloggen och musiken. Just inatt är The killers en jävla favorit alltså måste jag säga. Oh god, vad bra dom är. Love to the killers.

Jag har en kastrull med chokladmjölk i frysen, och en lägenhet som luktar bränd chokladmjölk. Jag råkade accidently glömma chokladmjölken på spisen på 12:an, så det kokade över och hela jävla spisen blev brun. Och ja.. ordet chokladmjölk har jag nog aldrig skrivit så här många gånger i en sådan liten text nånsin ever. Och för att dela med mig av något ni säkert inte alls gått och funderat på.. så är jag.. tom. Helt tom i huvudet. Känner ingenting alls. Jag måste stå på off-knappen jag pratat om i tidigare inlägg. För jag är så jävla bortom flötet så det inte ens flyter.

jag meddelar senare vad chokladkakan har ändrat form till.. för jag har ingen jävla clue at all! och förlåt för min svärord. puss

Vänner. Vänner är något man verkligen borde ta vara på. Det är dom som är viktigast i längden, dom finns där för dig, stöttar dig genom svåra tider och det är med dina vänner du upptäcker livet och dess utmaningar. Självklart inte när det gäller allting, men för det mesta. Så ta hand om dina vänner såsom dom tar hand om dig. För dom har större plats i ditt liv än någon annan har. Det är dom som kommer följa dig genom livet, och alla dina val du gör. Jag tänkte bara säga att jag älskar mina vänner. Ni är dom bästa som finns. Utan er, vore jag verkligen ingenting. Med er är jag lyckligast. Tack för att ni finns.

Så glad så glad, på utsidan så glad.
På insidan, ett mörker som ingen ser, som ingen vet av.