Jag verkligen avskyr bloggar som har en ful design med omatchande färger och allt är huller om buller med hjärtan hit och dit och länkar och allt vad det nu är. Förlåt, men jag klarar bara inte av plottriga bloggar. Jag gillar när det är stilrent och när man stavar bra. Jag påstår inte att jag är gud på att stava eller något liknande. Men usch för fula bloggar. Jag låter helytlig nu, men det är så sant som jag säger det. Det är väl för att jag är en perfektionist&bloggare själv som jag stör mig så mycket på det och jag anser inte att folk som inte kan skriva ordentligt eller har en ful blogg inte får ha en blogg. Bloggvärlden har gott om plats för alla. Och även för lilla mig som yttrar mig utomordentligt mycket om allt och ingenting. Som jag sa till en vän "det skulle vara mycket enklare att tjäna pengar på bloggen. så lättförtjänt", och naturligtvis vore det en guldgruva. Men, om jag nu skulle tjäna pengar på min blogg skulle jag inte vilja ändra på ett skit. Isåfall skulle jag vilja tjäna pengar på den för att jag är jag och jag säger vad jag säger. Thats it. Och det här kan komma att låta lite geeky men enda sedan jag var liten flicka har jag velat bli författare och här kommer min blogg in som en räddare i nöden. Jag har ingen aning om hur många som läser eller inte läser, jag kollar inte min statistik dagligen och uppmärksammar hur många nya läsare jag har fått. För det rör mig inte i ryggen! Varför jag har min blogg är för att jag älskar att skriva, precis som jag har sagt förut. Och jag är här för att stanna, vare sig ni vill eller inte.

Känner att även detta inlägg börjar spåra ur och bli osammanhängande. Men jag tror inte ni förstår hur mycket jag går omkring och tänker och hur mycket jag igentligen skulle vilja skriva ut här men inte kan. Så mycket känslor som det är inblandat i mitt liv är det nog inte i någon annans. Naturligtvis vet jag ju förstårs inte det. Och vill inte veta heller. Ni har det bra med erat liv, jag har det bra med mitt och här får ni dagligen en dos av det. Men för att återgå till the författare-part, så tror jag ärligt att jag aldrig skulle lyckas med det. Även fast det är en dröm. Men drömmer gör vi ju alla, right? Nä, några kosingar på denna blogg blir det icke och inte heller kommer jag att tillverka egna kreativa saker for sale. Så vad ska jag göra, tjäna pengar och bli rik på? Fakturera? Japp. Jag kan ju bli faktureraN no1 i sverige och åka på konferenser och hålla föredrag om mitt åh gud så roliga jobb. Eller så håller jag mig kvar, gömd i en liten del av bålsta där jag trivs bäst och inte gör ett piss. Ännu en sak jag sa till min vän "jotack jag vet. jag är fylleringarN no1. men det är inte direkt något jag kan bidra med till guinnes rekordbok eller tjäna pengar på. det är mest pinsamt". Och att fylleringa & städa är nog några av min bättre egenskaper. Städningen funkar väl, det är väl något man kan vara stolt över att var bra på? För vem vill inte ha det städat och fint hemma? Perfektionist javisst, men inte i för stora mängder. Åter till fylleringandet då? Nej, bara pinsamt. Och jag lyckas alltid med det. Så alkolås på mobilen, nästa? Jatack.

Har en halv liter cola kvar att dricka upp, sen kommer nog ytterligare ett inlägg med alla mina tankar&funderingar. För jag kommer säkerligen inte att somna. Jag som inte brukar köpa hem cola, vad hände? Nu kommer det blomma upp som någon jävla aljeblommning i facet på mig. Dock inte av alger, utan av otrevliga saker kallade; f i n n a r. Nejtack till dom krabaterna. Men vad kan jag göra nu? Spy upp colan? Inget jag föredrar och inget jag rekommenderar.

Nej, jag ska väl pysa till sängs och fundera åter igen vad det ska bli av cathrine ohlsson i framtiden. Några förslag? PUSS!

..och förlåt för ännu ett idiotiskt, meningslöst och långt inlägg.

I found it! Jag hittade min älskade jeans väst som jag har gått och suktat efter sen i juli någon gång. Jag har inte direkt haft något specifik i åtanke, bara att jag vill ha en jeansväst och nu har jag en. Jag köpte den från Gina tricot i strl 34 för endast 245:- Gick även in på h&m där jag handlade två tischor och en senapsgul liten väska.

Jag vaknade imorse av huvudvärk, men sen snoozade jag vidare och upptäckte till min förvåning att huvudvärken försvann. Skönt. Men nu är den alltså tillbaka och fördärvar min vardag. Min otroligt söta mor ringde för inte så länge sedan heller "Det blir ingen mat hemma hos mormor. Men vi ska åka dit och fika" Jahopp tänkte jag, vad ska jag då äta? Jag har levt på köttbullar, falukorv och mackaroner den senaste veckan så jag frågade lite försiktigt min moder om vi kunde åka ner och handla på ica. "Ja, men jag är mätt. Jag vill inte ha någon mat" får jag till svar. Men jag då? Din söta lilla dotter. Ska hon svälta ihjäl? Så.. förhoppningsvis när min mamsi kommer hem ifrån jobbet ska hon bara plocka ur lite saker ur bilen sen ska vi förhoppningsvis åka till ica och förhoppningsvis köpa hem lite mat så jag klarar mig under veckan. Jag råkade ju nämligen bränna matpengarna på annat, såsom en sjal och lite fina nya undies i fredags. Too bad. Och nu känner jag verkligen att jag borde ha köpt mat för pengarna istället. För inte hjälper ett par snygga nya hotpants mig i detta tillstånd.

peace.

Jag kom på att jag inte har lagt upp några bilder sen i fredags då vi satt hemma hos Johanna och vinade. So, here they come. Har dock snott bilderna ifrån mina kära vänner på facebook, men whatever ;)

Jag hade så mycket i tankarna innan jag satte mig framför datorn, igen. Vad är det, jo.. säkert trehundrafemtioelfte gången jag sätter mig här idag, framför denna sak full av ondska, begär och tonvis med bloggar. Varför valde just JAG att blogga? Varför har ingen frågat mig det? Vart är alla mina fans? Alla kommentarer? Inte här. På en annan blogg. Där dom trivs. Jag vill inte ha dom här. Jag är ingen copycat ala blondie eller katten eller några andra av sveriges populäraste bloggar. Jag har mitt eget skit i huvvet som jag går omkring och tänker på och skriver om, vem bryr sig då om läsar antalet har sjunkit? Inte jag. Jag kommer bort från omvärlden samtidigt som jag skriver om den när jag bloggar. Det är en sån dragningskraft att jag även sitter här när jag inte har något alls att skriva om. Jag skriver för att jag behöver det. Det finns inget bättre sätt att bli lugn på som att skriva. Jag skulle kunna skriva miljontals sidor.. bara jag fick skriva. Det var även något annat som kom på mina tankar idag, inget viktigt tänker ni säkert eftersom att jag glömde bort det. Men det är just det som är det totalt snedvrida med mig.. jag glömmer alltid bort det viktigaste. Shame on me. 

Det är synd faktiskt att när jag kommer på något läsvärt att skriva om.. glömmer jag det. Vad är meningen med det? Ska jag aldrig lyckas skriva något som faktiskt berör någon eller några? Aldrig lyckas skriva något meningsfullt som andra kanske tar till sig? Nej, det ska jag inte. "Jag är dömd till att faila" som jag skrev i ett sms till en kär vän här i veckan. Det är inte meningen. Och är det inte meningen är det inte ödet. Ödet, tror jag, är något vi alla borde tro på. Skit i guds tro eller islam eller vad fan det nu finns för religioner. ÖDET. Du själv är guden och det är du som styr ödet. Hur jävla bra är inte det? Jo, Gudomligt. Haha. "Man måste sluta förvänta sig vad man trodde skulle hända" och göra nått åt saken medans du fortfarande kan. Det är härifrån du själv styr ditt egna öde, your own destiny. Du kan säga att du tror på ödet, men tror ödet på dig?

Can you read my mind? Nä, nu har jag blivit alldeles för snurrig av tänkandet och skrivandet att jag inte ens själv vet vad jag tänker eller skriver om. Verkar vettigt va? Att inläggets ägare inte vet vad hon har skrivit. Lite läskigt. Som att du skulle läsa en bok fast författaren inte vet själv att hon har skrivit boken. Som att läsa något som inte finns, right? För finns den här texten igentligen? Eller är det bara du, med dina ögon, som hittar på den? Kanske har alla en skvätt skrikrosa nagellack i ögat, precis som jag.

Yesyesyes. finally. wiiiehooo. Äntligen ligger jag på topplistan på bloggtoppen.se! Jag är så extremt glad, för det är vad jag strävar efter med min blogg. Att så många som möjligt ska besöka den. Åh gud vad glad jag är, ni anar inte vilken känsla det är att ligga på 802:a plats. Jag är så lyckligt lottad! Och tack alla min läsare som har fått mig att komma på den platsen. Ni är bäst! Jag måste nästan springa och göra en lyckodans på badrumsmattan, för så jävla glad är jag. Jag har kommit så långt och det är bara tack vare er.





Ironi.